Utekväll med Jennie och Sassa, Millan kom förbi ett tag på förfesten!


Misshandel!?
Knasbollar..
Aj MITT hår ;) haha.
jahapp..!?
Milla! :)
 Ja tack!
Värmer upp ;)
Sötnos <3
Höga shorts!?
vinnare..
Hår i armhåla!? haha
Mumma!!
DANSAA

Min drink... snyft

Sitter och funderar fortfarande och starkt på att plugga vidare, jag vill ju så gärna. Varför gör jag det bara inte??
Det svåraste beslutet är om jag ska stanna eller dra.!? Jag fylls av lycka och glädje när jag tänker på att flytta, men samtidigt så hindras man, tryggheten och vännerna finns ju här. Ska man våga sticka iväg i några år, träffa nytt folk och komma hem rikare på många sätt. Det låter ju dumt att inte göra de!! Det handlar ju bara om att komma till skott. Har lite kvar här hemma som jag måste lösa, bland annat körkortet.


Sen vill man inte sitta och bestämma sig för att göra det heller, tänk om de kommer upp något här som får en att stanna... och blir besviken. Mina planer är att dra, tar allt som de kommer helt enkelt!



It Girl.

Några minuters stirrandes på skärmen.. jag vill skriva nått. Vet inte vad eftersom jag har så mycket som jag vill skriva..

Sitter med en ljummen kopp kaffe med hörlurarna i, i vardagsrummet. Tv:n är på i bakgrunden. Det är kallt och grått ute. Ensam hemma. Försöker få i mig kaffet innan det blir kallt, tar några hastiga och stora klunkar. Kaffe är gott! Sitter och funderar på om man ska ta sig ut på löprundan, som jag nu SKA komma ut på varannan dag. Men jag vet inte om jag vill springa nu när det är ljust ute. Känns blottat, synligt och inte alls som frihet. Tror jag tar det senare, när de är mörkt och ingen ser mig. Då kan jag springa som jag vill, flämta, svettas som jag vill. Då tankarna kan flöda fritt och jag bara behöver bekymra mig om det. Himlen känns öppnare och tankarna kan vara hur stora det vill. Jag slänger ut dom, synligt, men ingen ser. Frihet!
Det vore skönt att ta en sväng i skogen, över stock och sten, geggiga skor och halkiga rötter. Men i sånt fall med sällskap. Nej, jag vill inte frånta den motionen som jag var ute efter. En skogspromenad får bli utöver det. Någon annan gång..

Det är konstigt hur humöret och livet känns annorlunda från dag till dag. Jag kan säga att jag är en sådan person som jag påverkas mycket av vädret. Nu är de grått, kallt, tråkigt. Då blir min skalle full med tankar. Bra och dåliga.

Dumt att sitta och klaga, jag har det bra. Jobbar mycket, tjänar pengar. Jag har en nära och fin familj. Vi är tajta. Vi pratar om allt, alla. Har några kanonvänner, som är bäst. Man ska inte tänka på allt som hade vart bättre om det hade varit på ett annat sätt, det kommer de också. Det är på väg! Det ska vara lugnande i sig.

Jag är 23 år och bor fortfarande hemma. Jag har inget fast jobb. Jag har inget körkort, ingen bil. Vad och vem är det som säger att det jag inte har är idealen!? Jag är påväg mot de målen, men vem säger att det ska ske inom en viss tidsgräns? Som alla andra då eller? Jag vill ha körkort för att jag ska kunna ha mer frihet. Jag vill ha en egen lägenhet för att kunna styra mitt egna liv bättre. Jag vill ha ett fast jobb så jag kan få bättre rutiner, och mer pengar såklart. 
Jag funderar nu på att plugga, målare? Ja varför inte!? Ska man plugga då medans man jobbar, eller ska man helhjärtat dyka in i studierna? Ska jag skaffa mig en studentlägenhet och hanka mig fram varje månad? Eller ska jag stanna kvar hemma, trivs ju ändå bra!? Ska jag stanna överhuvudtaget kvar i Eskilstuna och plugga? Heltid eller deltid?

Mycket press på så lite tid, körkort?, lägenhet?, utbildning?, bil?, karl?, träning?...

Ja, jag försöker. Men de är svårt att veta vart man ska börja. Små steg lite här och där är bättre än ingenting!



Nu operation riva tak! Här ska det slitas, dras och förstöras..




När allt är miserabelt flyger en ensam drake
Högt över koppartaken, mellanmjölk och handeldvapen
Du är inte en i mängden men jag är en utav dom
Få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden
Du måste tro motivet har aldrig matchat ramen
Jag vill se alla sidor, TV:n visar en utav dom
Livet är fult du är fager
Vaken om natten och drömmer på dagen

Klart man är påverkad av att många av de närmsta vänner nu slår sig ner, skaffar barn och börjar de nya steget i livet. Man känner av det. Jag kan inte säga att jag känner mig stressad eller frustrerad. Jag längtar nog mest, på min tur. Jag tvivlar inte heller på att de någon dag är dags för mig.. lilla jag. Jag har många tankar som snurrar runt i skallen när det gäller framtiden. Men jag är inte orolig! De kanske bara tar lite längre tid för min del, och så kan de vara.
Jag tänker kanske inte som de flesta, jag var ensam innan mitt senaste förhållande.. och jag har vart ensam ett bra tag nu. Jag är väl sådan, jag är på något sätt bekant med den situationen. Jag dör inte av det. Jag växer för mig själv, vilket jag kan tycka bara är nyttigt. Varför har de blivit på något sätt skamligt att vara ensam? Och varför pratar folk med en som om man inte valt det själv.. precis som om man går och väntar på att någon ska vilja ha en.? "Det är inget val utan hon är inte önskvärd." ??

Jag har nyligen varit i en liten svacka, jag kände mig nere, ensam. Utan någon egentlig anledning, hade alla mina nära- nära. Jag var med, jag missa inget. Dock kändes de som att jag halkade efter, låg inte på samma nivå.
Det som hänt de senaste åren i min närhet kom tillbaka och jag blev bitter.. inte för de jag sist nämnde utan för de som hänt inte gick som de skulle. Jag delade sorg, men den kom efter. Denna sorg är de ingen som vet om..

Jag kan känna lite oförståelse av dem som tror sig veta vad det handlade om, när folk tror de veta svaren utan att fråga. Kolla läget, kanske hjälpa!? Anta. Jaa jag var bitter, jag var elak, jag var dum. Sa vad jag tyckte, ofta för mycket! Men om de nu var så hemsk, om jag var så jävla elak. Varför sa inget nått? Om de visste att detta inte var jag, den glada tjejen som de skulle beskriva mig som annars..? Allt landar då på mig, det var mitt fel. Jag var problemet! Jag var den dumma idioten som bara förstörde allt, jag hamnade på kant med de som betydde.
I detta läge orkar jag inte ens försvara mig själv, jag kan erkänna att jag var bitter, blev ännu bittrare när folk skulle trigga mig till diskussioner där det var känsligt.

De jag nu försöker med är att hitta tillbaka till den där medelpunkten, harmonin jag kände för många många år sedan. När allt bara lunkade på och jag trivdes med läget, allt gick inte alltid som de skulle. Men det gick ju till slut ändå. Stigen var krokig men tillslut hittade man fram. Jag säger INTE att jag vill bli den människan jag var då, det är totalt omöjligt. År medför erfarenheter och upplevelser som bygger en, så de är inte de jag vill uppnå.

Jag skriver detta för att på något sätt kunna förklara hur jag tänker och hur jag tänkte.. vissa grejer går inte att diskutera då man oftast får tillbaka frågor som fråntar det jag egentligen menade.

Folk får tro att de vet, tro att de vet precis. Men ingen är expert. Allt är så mycket större än så.


Tack!

 Världens bästa duo! <3

Har världens finaste mamma, glöm aldrig bort vad lyckligt lottad du är om din mamma är din bästa vän!


LINDE!

TAGGA TAGGA TAGGA, ikväll blir de födelsedagsfirande av Fia! Väääldigt längesen jag var såhär peppad! :D

Ibland måste man bara gå ut och ta de man vill ha! Vill du verkligen ha det så se till att det blir ditt eller att det blir av! Att fega i livet blir du inge rikare av, erfarenheter är nyttiga både bra och dåliga!

Det är egentligen bara att tuta och köra!



Kelly Rowland - Turn It Up

De finns ingen som gör de så bra som John Mayer, älskar hans musik! Sätter på en lista med mina favoriter och drömmer mig bort, andas bort de negativa och fyller lungorna med glädje istället ;)



Min senaste favorit - The Heart Of Life (Live at the Nokia Theatre) Kärlek!