Vi har pratat, diskuterat och kommit fram till samma sak. Varför kan vi inte bara vara ärliga och inse att det aldrig någonsin kommer inträffa. Det kanske är dags att sluta spela och lägga allt åt sidan.!? Ska man fortsätta och värdesätta det vi faktiskt har, ingen känner mig på exakt samma sätt. Det finns dem som känner mig bättre men inte på det sättet du känner mig... Är de jag som är feg och inte vågar släppa taget på dig när jag egentligen skulle...? Ska jag släppa en människa som gör mig glad för att det möjligtvis kan bli känslor inblandade.. Vi har varit där förut, lögner och svek är något jag vill undvika.. Är det dags att släppa taget!? Jag har inte de känslor för dig som du kanske tror... jag vet bara inte om jag orkar ta den diskussionen igen. Och varför är det alltid jag som ska falla?..


Just nu vill jag bara skita i allt, dra ut, ha kul och bara släppa loss... men ändå är det nått som stoppar mig. Jag har lovat..




Ge mig en anledning att våga.